Så NU tänkte jag gå in på lite mer detaljer..
Mobbningen har hållit på sedan ca första klass, Jag var den här tjejen som bara umgicks med äldre människor, jag umgicks med min syster som är 4 år äldre än mig och var med alla hennes vänner, men sedan när hon slutade högstadiet så hade jag knappt några vänner kvar, dom i min klass tyckte jag var sjukt skum, då jag hade min egen stil och ja var väl helt enkelt annorlunda, Men när hon slutade så var mitt umgänge dom som gick sista klass osv, men när jag började ca 4an så hade jag inte någon att vara med, jag kom ihåg att jag alltid ringde mamma på rasterna för att jag var ledsen, och alltid ville hem, jag fick prata med både kurator och sjuksyster jämt och ständigt men ingenting hjälpte, Sedan när jag började 6an, så började jag i ny skola, jag rökte och kände mig förmodligen skit cool. Men det var jag inte för jag hade inga vänner, åter igen där umgicks jag bara med äldre. Jag skolkade från skolan, och lärde mig hur man åkte bussar ifrån och stan och åka tåg osv! Det var den tiden jag rymde väldigt mycket.
Men sedan minns jag att jag skulle börja högstadiet, Jag kom i förstora mjukisbyxor, skateskor, var piercad i hela ansiktet och hade svart munk tröja och luva på mig haha. Ingen i klassen vågade säga något, dom bara kollade och tyckte jag såg skum ut, det gick några dagar sedan kom två i min klass fram och började prata med mig, då fick jag höra att folk var rädd för mig pågrund av att det gick ett rykte att jag kunde bli arg och slog folk, HAHA illa jag på ca 150 cm, att jag skulle slå ner folk! Nja skulle inte tro det, men efter ett tag börja ja klä mig i det som var mode, tighta jeans och en fin tröja osv, Jag började umgås med TVÅ tjejer klassen och vi höll ihop tills vi slutade 9an, men resterade var elaka, dryga och kränkte mig! Det var även i högstadiet en börja tafsa på mig.. Och jag tog det illa och sa ifrån men han förstod inte riktigt vad ett NEJ betydde, jag var så himla ledsen och rädd. Men jag tog mig igenom det iallefall.
Sedan började första ring i inriktningen bygg, Nu hade jag egen lägenhet och livet började bli bättre, allt gick framåt jag bråkade aldrig med mamma och vi älskar varandra mer än allt, även min syster och jag hade en tight kontakt! Och jag hade massvis med vänner.. Tills en dag då det var en tjej som inte tyckte om mig och fick alla i min klass att gå emot mig, Jag blev kallad (thaihora) osv osv. Dom kommentera mig jämt och skulle alltid försöka få mig på dåligt humör, men jag hade världens bästa mentor som fanns där för mig. & jag började plugga väldigt mycket hemma!.. Men på slutet av första ring så vart allt bra igen, folk började prata med mig och jag hade alltid en som fanns där för mig. Min bästavän Jimmie fanns alltid för mig i skolan, han gick i en klass över mig, men vi hade jämt raster samtidigt så vi umgicks alltid, Det värsta var när jag fick reda på att han skulle vara ledig på onsdagar, mitt hjärta gick i tusen bitar för jag visste inte hur jag skulle klara av det, men vet ni, HAN var så jävla bra så han kom till skolan fastän han var ledig bara för vara med mig!
Det var en liten bit av mobbningen jag gått igenom.
Det är väl det som förstört mig mest, att jag behövt gått igenom det där mer än 9år totalt, sedan har jag haft sån otur att jag på en praktikplats hade en som försökte inleda någonting med mig, men jag var så blind, jag älskade mig praktik och förstod inte riktigt vad som hände, jag älskade att jobba, Men det tog sig en stund innan poletten föll ner. Han försökte komma åt mina kroppsdelar. Han ”gillade” mig, han försökte tafsa på mig och säga massa saker som gjorde mig äcklad. Så tillsist vart det nog jag klarade inte av det. & inte nog med då så har jag råkat ut för en våldtäck för många år sedan som jag inte tänker berätta någonting om då jag vill hålla den historian för mig själv.
Men kan berätta om misshandeln lite snabbt, Slutade med att en nära person blev lite arg och rykte i mig samt slog mig, jag var så rädd och så liten, väktare och poliser och massa människor var runt om kring mig och jag var 30 mil hemifrån. Någon gjorde en anmälan och vem vet jag inte, jag var bara arg och ledsen, och anmälde aldrig fallet, men en anmälan av någon blev det, jag fick åka till sjukhuset för att dokumentera alla skador, och efter ca 3 månader så satt jag i rätten på denna person, jag vågade knappt kolla på ”hen” jag var så rädd, jag visste inte om det var det jag ville, jag var så himla vilsen, men ”hen” fick tre månaders fängelse för händelsen, och jag fick ut lite i skadestånd.
Och till sist så kan jag berätta lite snabbt om när jag var inlåst i en cell.
Jag hade precis slutat skolan vid 14.30, jag följde med en kompis upp till stan för att hon skulle kolla vad hon skulle få om hon sålde sin iphone 5, Jag tänkte okejdå, jag kan väl följa med min buss hem till mamma går ju inte förens 16:45 (här hade jag inte fyllt 15 än) Men när vi satt i butiken så tog dom telefonen och skulle kolla den lite och vi tänkte inte mer på det, Men sedan kommer en Piké buss in och en massa poliser, dom tar jag i mig och går en bit och pratade med mig och frågade vad vi gjorde här osv, och jag berätta som det var, men sedan fick jag följa med in i bussen. Och åkte mot polishuset. Jag fattade ingenting jag var rädd och ledsen. Kommer in i ett litet rum där det står en kvinna och frågar om jag vet vad jag gör här. Jag svarar Nej, då svarade hon att jag var misstänkt för häleri, och då svarade jag, Vad är det? Sedan fick jag det förklarat och jag grät och sa att jag inte hade gjort någonting. Men efter om och men så vistera dom mig, fick näst intill ta av mig alla kläder och dom förde mig till en cell, där jag skulle och sitta och vänta tills min mamma kom så vi kunde bli förhörda då jag inte var 18 år. Efter ca 4 timmar så kom jag ut från cellen och såg min mor och brast i gråt. Men inte nog med det så efter förhöret så sa dom ” vi måste ringa åklagaren och se om hon blir frigiven eller om hon ska sitta kvar” Min mor frågade då hur lång tid det skulle ta och han svarade ca 10-20 minuter så min mor gick och väntade i väntsalen. Men vid 02 fick jag reda på på att jag skulle bli utsläppt. Och jag minns hur hungrig jag var och hur mycket jag frös. Dessutom har jag klastrofobi så den där lilla cellen gjorde det liksom inte bättre!
Så kom till polisstationen ca 16:30 och blev utsläppt 02:00 så nästan 9 timmar i en cell, det var hemskt. & det har också gjort att jag mått så himla dåligt!
Nu har ni allt detta förklarat för er. Det kommer även en del 6 där jag kommer berätta lite om min far så håll utskick!
